Bilder / historia

 

På denna sida kommer jag att presentera olika sedlar
med spännande historia.

*********

VARFÖR BLIR MAN SEDELSAMLARE

Det finns många skäl till varför sedlar är intressanta och varje person kan utveckla ett eget intresse genom att samla sedlar. Några av de vanliga orsakerna till att sedlar skapar ett så stort intresse är: Länders kultur, sedlar från många länder har bilder relaterade till kulturen i utgivningslandet. Till exempel kan en sedel ha motiv av nationens fauna och flora, sedlarna kan visa porträtt av kända människor och viktiga monument eller byggnader. Genom att förstå varför dessa motiv används lär man mycket av landet. Länders historia: Ett lands historia kan visas på en sedel som kända strider, berömda fördrag och berömda evenemang. En sedel kan även skildra de förändringar som sker i ett land över tid, en koloni kan utvecklas till en nation och sedan genomgå politiska omvälvningar, ibland ledande till en ny nation eller en kortlivad tid som nation. Sedlar står även för skönhet: Sedlar är ofta små konstverk. Vissa människor samlar sedlar bara för att de är vackra som markerar konstnärens och gravörens färdighet. Vissa människor montera en sedelsamling baserat på gravören som skapade konstverket på en sedel. Många samlar sedlar längs ett visst tema, till exempel, fåglar, fordon på sedlar eller broar på sedlar. Andra kanske samla sedlar med musikalt tema eller djurtema. Vissa samlar sedlar från länder som inte längre finns och andra samlar sedlar från länder som varit ockuperade av olika arméer och allt var där tillhör. Världens största hobby har många olika intresseområden.

Kvinnor på sedlar (Women on banknotes)

Tänk vad en sedel kan berätta. Studera gärna motiven på dina sedlar och du får kanske ett ännu större intresse för denna hobby att samla sedlar.

Detta blir första temat. Sverige har på senare år varit ganska duktiga på att presentera kvinnor på sedlar, tror de flesta känner till  Jenny Lind, Selma Lagerlöf, Astrid Lindgren, Greta Garbo (Greta Lovisa Gustafsson), Märta Birgit Nilsson och naturligtvis Svea som under många år hade en framträdande roll på de svenska sedlarna.
Men eftersom jag ägnat mycket tid åt utländska sedlar kommer det främst att handla om kvinnor på dessa sedlar och lite bakgrund och historia som kanske inte är så kända för samlarna.
Det finns ju en hel del kvinnor förutom drottning EII som pryder sedlar världen över. Detta att ta reda på lite om sedelns motiv om det nu är kvinnor eller andra motiv gör att denna hobby blir så mycket mer än bara en sedel i en plastficka.

Colombia
Policarpa Salavarrieta (omkring 26 januari 1795 – 14 november 1817), även känd som La Pola, var en nygranadinsk sömmerska som spionerade för de revolutionära styrkorna under den spanska reconquistaen av vicekungadömet Nya Granada. Hon tillfångatogs av spanska rojalister och avrättades slutligen för högförräderi. Den colombianska kvinnans dag firas på årsdagen av hennes död. Hon anses nu vara en hjältinna i Colombias självständighet.
150 år efter avrättningen av Policarpa Salavarrieta utsågs hennes dödsdag till den colombianska kvinnans dag. Denna helgdag syftar till att erkänna Policarpa Salavarrietas bidrag till Colombias självständighet och bidraget från alla colombianska kvinnor till landets utveckling.
Man finner hennes motiv på några av Colombias sedlar där det annars är många stora herrar.
 

Syd Korea
Shin Saimdang, 29 oktober 1504 – 17 maj 1551) var en koreansk konstnär, författare, kalligrafist och poet som levde under Joseon-perioden. Hon föddes i Gangneung, Gangwon-provinsen. Hennes födelsehem, Ojukheon, som också är hennes modersfamiljs hem, är välbevarat än i dag. Hon var mor till den koreanske konfucianska forskaren Yi I. Hon hölls ofta som en förebild för konfucianska ideal, hennes respektfulla smeknamn var Eojin Eomeoni "Klok mor"). Hennes riktiga namn var Shin In-seon. Hennes författarnamn var Saim, Saimdang, Inimdang och Imsajae. Hon var samtida med poeten Heo Nansseolheon, och de två kvinnorna ansågs vara rivaler. Hon är den första kvinna som pryder en sedel från Syd Korea.

Indonesien
Raden Adjeng Kartini, född 21 april 1879, död 17 september 1904. Kartini tillhörde en inhemsk adlig familj på Java i dåvarande Nederländska Ostindien. Till skillnad från de flesta kvinnor ur den inhemska överklassen, som inte blev utbildade och ofta inte ens lärde sig att tala holländska, fick hon sin grundskoleutbildning i en holländsk skola, och ville studera för att bli lärare. Hon tvingades i stället vid tolv års ålder avsluta studierna och låta sig bli isolerad i sitt hem enligt lokal sed för kvinnliga medlemmar i den muslimska indonesiska överklassen, fram till sitt äktenskap. Under sin isolering bildade hon sig som autodidakt och gjorde sig bekant med den europeiska feminismen och kvinnorörelsen, som gav henne önskan att höja och utöka rättigheterna för kvinnorna i det javanesiska samhället. Hon framlade också sina idéer för de koloniala myndigheterna. Kartini motsatte sig polygamin för män och arrangerade äktenskap, talade för kvinnors rätt till utbildning och vädjade om internationellt stöd för sin kamp. Den 12 november 1903 släpptes Kartini ur sin isolering och giftes mot sin vilja bort med Raden Adipati Joyodiningrat i ett arrangerat äktenskap. Hon avled året därpå i samband med sonens födelse. Hennes kamp fördes vidare av hennes systrar, man startade olika skolor m.m. Hennes födelsedag har varit en nationell helgdag i Indonesien sedan 1964.

Argentina
María Eva Duarte de Perón, kallad Evita (den spanska diminutivformen av Eva) Perón, född Eva María Ibarguren den 7 maj 1919 i Junín i provinsen Buenos Aires, död 26 juli 1952 i presidentpalatset Casa Rosada i Buenos Aires, var en argentinsk skådespelare, radioröst och presidenthustru. Hon hade en framträdande roll inom peronismen. Evita var dotter till en kokerska. Hon försörjde sig främst som skådespelare när hon 25 år gammal 1944 mötte Juan Perón, som då var arbetsmarknadsminister. De gifte sig den 22 oktober 1945. När maken blev Argentinas president 1946 ledde Evita Perón hälso- och arbetsmarknadsministerierna. Hon bistod sin man genom att säkra makten i landet, bland annat genom att ta kontroll över fackföreningsrörelsen. Evita Perón styrde de facto det mäktiga CGT, Confederación General del Trabajo de la República Argentina. 1947 drev Evita igenom lagen om kvinnlig rösträtt i Argentina. En personkult uppstod kring paret. Evita Perón deltog aktivt i att bygga myten om sig själv. Hon omformade sin historiska bakgrund och såg till att bli fotograferad när hon deltog i välgörenhetsarbete i slumområden. I verkligheten bistod hon sin man i maktkamper och utrensningar. Hon blev en modeikon känd för exklusiva kreationer och smycken. 1951 nominerades hon till posten som vicepresident, men armén motsatte sig detta, och Eva Perón avböjde nomineringen. Hon grundade Eva Perón Foundation. Med stiftelsen öppnade hon bland annat sjukhus, skolor, barnhem och äldreboenden. Sedan hon fått veta att hon led av livmoderhalscancer fortsatte Evita Perón sitt arbete. När hon avled, 33 år gammal, utlystes landssorg i Argentina. Hon var den stora förebilden och nationella ikonen för Los descamisados. Hennes grav finns på kyrkogården Recoleta, medan makens grav återfinns vid sommarresidenset, sedermera museet, i San Vicente utanför Buenos Aires. Eva Perón balsamerades.

Filippinerna
Josefa Llanes Escoda föddes den 20 september 1898 i Dingras, Ilocos Norte i Filippinerna. Som äldst av sju barn.  Hon prioriterade utbildning mycket och gick på Philippine Normal School i Manila
för att få sin lärarexamen och tog examen 1919 med utmärkelser. 1922 fick hon sitt gymnasielärarcertifikat från University of the Philippines. Hon blev socialarbetare för det filippinska avdelningen av amerikanska Röda Korset och fick ett stipendium för att gå på Columbia University i USA 1925 med en huvudämne i sociologi. Hon var inte bara en otrolig förespråkare för utbildning, utan hon var också aktiv för att främja kvinnors rättigheter. Hon deltog i Women's International League for Peace 1925, där hon träffade Antonio Escoda, hennes blivande make. Josefa fortsatte med sin aktivism för kvinnors rättigheter och återvände till Filippinerna 1940 och arbetade hårt för att organisera ett flickscoutavdelning i Filippinerna.  Hon blev avdelningens första nationella verkställande direktör. Hon grundade också Boys' Town i Manila för underprivilegierade pojkar och National Federation of Women's Clubs. Men hennes ansträngningar för medborgerliga rättigheter avbröts av den japanska ockupationen som började 1941. Hon bidrog till motståndet genom att transportera mat, kläder, pengar, användbar information och meddelanden för att hjälpa till med motståndet. Hon och hennes man öppnade också ett kaffé strategiskt placerat på vägen som leder till Cabanatuan-fängelset. Men 1944 började japanska undercoveragentermisstänka Josefa och Antonio för deras bidrag till motståndet, och hennes man lämnade Manila med general Vincente Lim för att träffa den amerikanske generalen MacArthur i Australien. Tyvärr blev Antonio ochgeneral Lim tillfångatagna och halshuggna av japanerna i november 1944. Josefa arresterades så småningom den 27 augusti 1944 och fängslades i Fort Santiago. Den 6 januari 1945 förflyttades Josefa till det japansktockuperade Far Eastern University, där hon torterades och misshandlades svårt. Hon överfördes sedan till en japansk transportbil, avrättades och begravdes i en omärkt grav. Den exakta kyrkogården är okänd, även om det tros vara antingen La Loma Cemetery eller Manila Chinese Cemetery, som specifikt användes av japanerna för avrättningar och begravningsplatser för de filippinare som bidrog till motståndet.
Filippinernas centralbank införde valören 1000 Pesos i december 1991, sedeln innehåller bl.a. porträtt av Josefa Llanes Escoda. I mitten av 2021 meddelade Bangko Sentral ng Pilipinasatt nya polymersedlar med flora och fauna i landet kommer att vara i omlopp. Porträtten av Escoda, Abad Santos och Lim ersattes av ett porträtt av en filippinsk örn.
Reaktionerna på designen var blandade, med ättlingarna till Escoda, Abad Santos och Lim som alla kritiserade beslutet som respektlöst mot deras minne och uppmanade BSP att
behålla de tre porträtten i det nya lagförslaget.